För sex tusen år sedan tog folk från området vid nuvarande Turkiet med sig kunskapen hit att odla. En kunskap som nu tydligt format området i viken. Nu är man bofasta och bor troligtvis tillsammans i flera långhus. Kanske att vi redan nu byggde långhus vid Torp (nuvarande Kullåkra) och Väby. Båda platserna ligger väl skyddade från havet men ändå med närhet till skyddade båtplatser.

Torp (Kullåkra) ligger längst in vid en riktigt djup vik. Havet gick ända in till och förbi nuvarande Pagelsborg. Ända upp till den lilla sjön man rundar när man går Pagelsborgstigen (Gula stolpar).

Väby når man från havet via Bräkneån som då var djup ända upp till byn.

Vi har mer specialiserade yrken och vi har verktyg av metall. Brons är det nya. För våra odlingar, husbyggen och uppvärmning har vi huggt ner mycket av skogen i området. Vår boskap betar runt om i järnaviksområdets skogklädda kullar.

Vi tror på gudar och gör stora gravar som hittas på nästan alla högre höjder i järnavikområdet.

Vid Väby ristar vi in skepp i berghällen och vi gör skålgropar lite överrallt. Utanför Torp gör vi ett stort område med stora gravhögar. Dessa passerar vi idag om vi går Pagelsborgsstigen (gula stolpar).